Jag ser den ljusblåa bilen på långt håll när tåget rullar in på stationen. Men inte en skymt av honom. Jag kliver av och letar febrilt efter honom och slutligen dyker han upp bakom bilen. Han har en bukett blommor i höger hand och är vackrare än någonsin. Känner hur mungiporna rör sig uppåt och hur det börjar bränna innanför ögonen. Med nervösa kliv stegar jag fram till honom och när jag slutligen når hans famn, känner doften av honom, kan jag inte längre hålla tårarna tillbaka. Äntligen är han hemma!

Jag vill flytta hemifrån. Bo i ett eget hus. Kunna göra vad jag vill. Jag vill kunna vara ensam hemma. Fast jag vill inte lämna min familj, min säkerhet. De jag har levt med hela mitt liv. Som jag känner utan och innan. De som känner mig bäst. Jag vill ha ett jobb. Ett jobb som jag älskar. Tjäna pengar på något som jag gillar. Något som jag vill göra. Ändå vill jag slappa hemma. Ta dagen som den kommer. Göra det jag känner för. Kunna göra något impulsivt. Kunna vara tillgänglig.

Jag vill ta studenten om ett år. Slippa skolan. För ett tag i alla fall. Känna friheten. Kunna göra exakt vad jag vill. När jag vill. Likväl vill jag inte sluta. Jag vill inte lämna min vardag tillsammans med mina vänner. Lägga en rolig tid på gymnasiet bakom mig. Jag vill fortsätta den resan. Jag vill fylla 18. Kunna ta körkort. Gå på krogen. Bestämma över mig själv. Samtidigt vill jag inte. Vill inte behöva ta det stora ansvaret. Jag ser fram emot framtiden samtidigt som den skrämmer mig.

Rädd. Förvirrad. För vad som skulle hända. Kände hur tårarna var på väg när jag insåg hur mycket jag skulle sakna dig. Vi var båda helt ovetandes om framtiden. På något sätt fick du mig bekväm med situationen. I det ögonblicket kände jag en trygghet tillsammans med dig. En trygghet som jag aldrig har upplevt med någon annan. Idag, är jag bara en tjej som försöker finna den där tryggheten igen. Om det enbart varade för ett ögonblick skulle jag vara tacksam. Om jag får behålla den. Det är allt jag hoppas på.

Jag har förstått att om man får saker att bli som man vill är det ett bevis på ett lyckligt liv. När jag tittar tillbaka på vad jag sa för länge sen, alla drömmar som jag hade så skulle vissa mena att jag har misslyckats. Men man ska inte vara besviken över sina misstag, för varje dag är inte utmärkt. Och det är tillåtet att misslyckas och lära sig av det. Så var inte rädd för att göra felsteg för de största gåvorna kommer från att göra det som fruktar en mest. Du kanske inte får allt du eftertraktar. Du kanske får mer.

Jag har hittat något som inspirerar mig, något som motiverar mig. Jag har hittat min grej som jag älskar att göra. Något jag vill göra varje dag bara tiden fanns. Jag pratar naturligtvis om träning och i synnerhet fotboll. Fotbollsplanen är som mitt andra hem. Jag spenderar tid där ungefär varannan dag och jag kan bara inte sluta gilla det. Den känslan jag har när jag kliver ut på fotbollsplanen går inte att beskriva. Det är som ett glädjerus som går genom hela kroppen. Jag vill inte kliva av planen trotts att min kropp är totalt slut efter en träning eller match. Jag har hittat något som jag brinner för, något jag vill göra.

Jag förstår inte det svåra med matematik. Precis som andra inte förstår det svåra med engelska. Det är så det är i livet, alla har svagare respektive starkare sidor. Vissa har lättare för somliga saker och svårare för andra, så är det. För mig är matematik som musik i mina öron. Nästan allt jag gör fastnar i mitt huvud direkt. Medan det är raka motsatsen med engelska, jag förstår knappt någonting ibland. Idag hade jag prov i matematik b och även muntliga nationella i engelska a. Ett av dem kändes strålande. Tror ni kan lista ut vilket.

Jag har mål och visioner i mitt liv. Ett mål som jag vet att jag kan nå. Bara man kämpar klara man allt och det är precis vad jag tänker göra! Rädslan finns inte längre för vad jag kommer göra, den försvann på vägen någonstans för länge sedan. Jag har modet som jag behöver för att klara det här och det tänker jag göra också. Det finns någoting som jag verkligen vill och kommer göra. Jag ska visa att jag också kan!

Ett nytt dilemma, eller inte så jätte nytt egentligen. Det är samma sak som jag har gått och tänkt på den senaste veckan. Nu har det framkommit ny information, nya ord att ha med sig. En möjlighet till att göra om valet och att göra det rätt. Nya perspektiv har uppkommit. Jag har aldrig haft mer beslutsångest än vad jag har nu. Nu har det uppstått nya tankar och jag måste rensa dem. Och jag tror att jag behöver ordentligt med rådgivning!

Det fanns någonting i min vardag idag som fick mig att reagera. Någonting som egentligen har funnits där länge men något som aldrig riktigt har påverkat mig. Idag blev det hela allt tydligare. Jag har gott om dåliga vanor, det är något jag har och det vet jag om. Alldeles för många faktiskt. Men det finns en vana som är värre än de andra och det är något som måste ändras. Något måste inträffa ifall jag ska fortsätta må bra och en förändringen måste ske. Så imorgon tänker jag vakna upp som en ny människa och förändringen ska ske.

En låt. 3 minuter och 26 sekunder. Det fick mig att tänka efter. Tänka igenom min levnadslängd. Se mitt liv ur ett annat perspektiv. Allt som man vill ha kommer inte bara till en utan man måste kämpa för att få något här i livet. Och det är precis vad jag tänker göra också. Kämpa som bara den! Låten fick mig dessutom att uppskatta det som jag faktiskt har som bland annat familj och vänner! Den fick mig också att tänka på att man ska ta vara på stunderna som erbjuds och leva i nuet. Och sist men inte minst, låten fick mig att le och njuta av livet. Tänk vad ansenligt en smula musik kan vara.

Känns som att jag gör samma sak dag ut och dag in. Det är som ett mönster som spelas upp varje dag och jag följer det. Skola, träna, sova, skola, träna, sova. Alldeles för många rutiner, kan det inte hända någonting annat? Känns som att jag behöver något nytt i mitt liv. Vad som helst, vad som helst som är bra!