Igår fick jag med mig en förlust hem i bagaget. Likväl ett mål från min sida. Kan inte minnas senaste jag lyckades med den bedriften. Det var oerhört skönt att vara tillbaka på planen. Men jag förstår seriöst inte vad det är som händer med min kropp.

En förlust. Och ett mål. Det var min comeback det.

Det finns inga ord som kan beskriva känslan jag har i kroppen nu. Mer än en månad senast jag beträdde planen med laget i syfte att spela match. Idag ska jag äntligen få ta steget ut igen och genomföra det jag har längtat efter. Idag laddar jag, laddar för en comeback!

Varje onsdag när jag vaknar tänker jag samma tanke. Idag har jag en lång håltimme så varför inte spendera timmarna till träning. Varje gång kommer jag lika snabbt på att jag har en idrottslektion direkt efter håltimmen och även träning på kvällen.

Idag när jag kom till skolan fick jag vet att vi inte hade någon lektion på morgonen vilket jag istället kunde ha utnyttjat någon timme på gymmet. Haft en idrottslektion under dagen och avslutat med en fotbollsträning på kvällskvisten. Tre träningar på en dag, det skulle jag vilja prova.

Det är lördag. Klockan är halv åtta. Jag är vaken. Varför? För idag ska jag spela cup hela dagen. Kul ska det bli! Men först måste jag få i mig frukost.

Detta pris tilldelades jag under lördagskvällen av mina tränare. Det är sådant här som får en att finna en ännu starkare motivation att bli frisk. Att kämpa sig tillbaka och bli bättre än tidigare. Jag har gråtit många tårar denna säsong på grund av smärta, men det är även det som har gjort mig starkare. På ett sätt har det här varit min värsta säsong men jag har lärt mig mycket som jag kommer att bära med mig!

Jag hade planer på att träna idag men istället dök jobb upp. Mina planer förflyttas istället tills på fredag. Då har jag haft ett två veckors långt uppehåll, vilket jag hoppas har varit välbehövligt för min kropp så att vissa kroppsdelar har läkt någorlunda. Ett måste är styrketräning. Igår märkte jag att jag inte alls har några armmuskler. När jag fick bära runt på vikter märkte jag hur svag jag var i armarna. Så när ett nytt år har anlänt ska ett gymkort införskaffas.

Idag brast allt samman. Jag har aldrig tidigare känt mig så svag, bortkommen eller arg på mig själv som jag gjorde idag. Jag borde ha trotsat smärta även denna gång. Som så många gånger förr. Jag ville så gärna. Men det funkade inte och istället brast allt. Jag har bestämt mig för att nästa gång ska jag inte vara svag, nästa gång ska jag motstå smärtan, det ska jag bara! Nästa gång ska jag spela. Hur ont det än gör.

Ingen fotboll på två veckor. Det får väl ändå klassas som ett positivt besked. Kunde ha varit längre. Men har så mycket spring i benen att jag knappt kan sitta still. Jag vill träna, men får inte förens smärtan har försvunnit. Då får jag börja jogga och efter två veckor får jag börja spela fotboll. Därför åker jag nu till träningen och tittar på.

När jag var mindre var jag där flera somrar i rad. Antingen för att spela Partille med handbollslaget eller Gothia med fotbollslaget. De största cuperna men kunde få vara med om i våran ålder. Sova i ett trångt rum tillsammans med laget. Kliva upp tidigt på morgonen för att utöva en sport man älskade. Nästan dö på grund av värme eller vara arg för regnet. Om kvällarna kunde man uppleva Liseberg eller bara vistas utomhus tillsammans med delar av laget. Det var en härlig känsla att bara vara där. Göteborg är en fantastiskt underbar stad. Människorna, stämningen, allt. Jag vill åka dit igen, uppleva allt på nytt.

Det blev ändrade planer. Ingen match så istället tog jag med mig mina aggressioner från gårdagen ner till gymmet. Efter en timme på löpbandet trodde jag att mina ben skulle dö. Jag trodde att jag fortfarande var kvar på det där rullbandet fast att jag hade klivit av. Men jag överlevde och körde en halvtimmes crossramp. Efteråt var mina ben som förlamade, kände dem inte när jag gick. Funderade länge på att köra en halvtimmes spinning också men avstod. Kom på att jag skulle orka ta mig hem på cykeln också.

Två månader var vad jag fick. Idag kändes det som att jag var tillbaka på noll, tillbaka med det där förbannade fotskyddet. För tillfället hatar jag gårdagen.

Nu kan jag medge att jag är riktigt sliten. Jag orkade knappt ta mig upp ur sängen imorse efter två matcher på två dagar, där vi gick vinnande ur båda striderna. En träning nu på kvällskvisten som enbart innehöll spel gjorde inte saken bättre. Men jag ska inte klaga, jag älskar fotboll! Jag funderar på att köra en egen träning imorgon, men tror jag tar en dags återhämtning. För jag fick tydligen inte spela match på torsdag på grund av att jag ska vila. Vila existerar knappt i min värld, kör nog på en egen träning på torsdag istället.

Ännu en vinst att lägga i bagaget, där siffrorna skrevs till 4-2. Nu försöker jag hitta lite krafter till att ladda om tills imorgon då det är match igen. Det är sådan här dagar jag gillar, hoppas på ytterligare en vinst imorgon. Ska jag börja tagga redan nu? Japp, så blir det!

Jag vill ha en fotboll och gräs under mina fötter nu. Jag vill ha en vinst, jag vill ha revansch!

Solen sken, det var gräs under fötterna och det blev en härlig vinst. Jag måste nog ha spelat min bästa halvlek den här säsongen och det kändes grymt skönt. Kanske var det för att vi äntligen har gått ut på gräs, underbart. Hela laget gjorde en bra insats och vi tog över spelet mer och mer vilket ledde till en 3-0 vinst! Ganska skön avslutning på lovet.

Redan i onsdags när jag satt på tåget och mina ögon höll på att slockna var det enda som rörde sig i mitt huvud var fotboll. Jag vill så gärna dra på mig fotbollsskorna och spela match sju på morgonen. Sju på morgonen, när var jag ens vaken då senast?! Jag är galet inne i fotbollen. Och nu är det äntligen dags för match och jag är sjukt taggad! På gräs och solen skiner, kan det bli bättre? Knappt, men en vinst skulle sitta fint.

Matchen ändrades med både tid och plats. 2x30 minuter istället för 2x45 och en 11-mannaplan utomhus täckt av snö blev till en 9-mannaplan inomhus. En inomhusmatch lät faktiskt mer lockande i detta läge. En match inomhus blev det alltså, vilket var tur för oss då vi endast hade 12 spelare att ställa upp med. Men jag kan tala om att alla de 12 spelarna som var med gjorde ett jävla bra jobb. Resultatet då, ja jag tror det blev 11-1 till slut. Vi gjorde en riktigt bra första halvlek och avgjorde matchen redan då med 7-0.

Jag var sjukt taggad på att spela match, enda tills vi kommer dit och jag inser att vi ska spela på grus. Jag hatar att spela på grus. Känns som att man springer runt i kvicksand på vissa delar av planen och att planerna är så ojämna att bollen stutsar sig egna väg. Jag spelar som ett jävla arsel rent ut sagt på grus. Men jag vek inte ner mig utan kämpade på och till min stora förvåning lyckades jag ganska bra under vissa perioder. Vi lyckades få med oss ett oavgjort resultat, 2-2 vilket var bra med tanke på att vi bara var 13 spelare.

Havregrynsgröt i magen. Väskan står packad vid dörren. Mellanmålet är nedlagt. Nu väntar jag bara på att ett par futtig minuter ska gå så att klockan slår 12. Då åker jag till samlingen.

Eftersom att träningen var inställd idag tog jag tillfället i akt och för första gången i mitt liv besökte jag ett gym och jag gjorde det i sällskap med Sara. Får tacka Sara för att hon lät mig följa med henne. Eftersom att det var första gången har jag ingen aning om hur det går till så jag fick lite av en egen tränare i form av Sara. Känns som att jag kommer ha träningsvärk imorgon i muskler som jag inte ens visste existerade. Vi spenderad cirka två och en halvtimme i gymmet och jag skulle inte tacka nej till att göra det igen.